Det finns olika typer av kraniosakralterapi/KST:
s k funktionell (även kallad biomekanisk) kraniosakralterapi och s k biodynamisk kraniosakralterapi.

Vad är kraniosakralterapi?

En helt frisk kropp uttrycker mikrorörelser i sina vävnader. I en kropp som begränsas av ohälsa, begränsas även dessa mikrorörelser. Obalansen kan övergå i ett kroppsligt symtom som t ex kan upplevas som en spänning i muskler, värk, en inflammerad led eller ett belastat organ. En erfaren terapeut är tränad i att med sina händer registrera de olika avvikelser som kan uppstå i vävnadernas rörelsemönster. Terapeuten assisterar så att kroppen återgår till sina ursprungsrörelser. När vävnaden fungerar utifrån sina originalrörelser skapas bästa möjliga förutsättning för kroppen att börja läka sig själv. 

(Utdrag från www.kstf.se).

Biodynamisk kraniosakralterapi
är en vidareutveckling av kraniosakralterapi och har utvecklats till ett mycket insiktsfullt sätt att lyssna till kroppens inre uttryck för hälsa. Den grundläggande kunskapen är densamma som hos en kraniosakralterapeut, men man lägger till ett holistiskt perspektiv och en medvetenhet om att en kropps fysiologi kan uttrycka, och en biodynamisk kraniosakralterapeut kan uppfatta, vävnads- och vätskerörelser i olika, väldigt subtila, rytmer. Den biodynamiska kraniosakral-terapeuten prioriterar kroppens uttryck för hälsa och förstärker det uttrycket, snarare än att söka efter obalanser. Att understödja och förstärka den fysiska, fysiologiska och psykologiska hälsan är prioriteringen under behandlingen.

Subtila rörelser i kroppens flödes- och vävnadsfält lyssnas till och den naturliga rörelsen mot stillhet ses som djupt helande.

William Garner Sutherland (1873- 1954) var en av pionjärerna inom osteopati. Han utforskade det kraniosakrala systemet, ett fysiologiskt system som löper mellan skallen (kraniet) och korsbenet (sacrum) samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan. Dr Sutherland fann att dessa delar tillsammans utgör ett slutet system med cirkulerande vätska (ryggmärgs-vätskan) och att detta system, precis som hjärt- och kärlsystemet, rör sig i en särskild rytm. Dr Sutherland upptäckte att det gick att påverka det kraniosakrala 

systemet med olika behandlings-tekniker. Kraniet och sacrum är delarna som gett namn åt kraniosakral terapi. Dr Sutherland utvecklade kraniosakralterapin till att omfatta mer än skalle, ryggrad och korsben, vilket gör att det idag finns en kunskap och förståelse för hur man kan behandla även andra vävnader som bindväv, ryggkotor, leder, muskler och organ. Kroppen är en helhet och alla strukturer är sammanlänkade med bindväv och varför en obalans i en del av kroppen kan ge påverkan i en annan del.